Dilba

Dilba har nu bott hos oss i 1,5 månad. Hon och mina två andra katter kommer överens. Inga bråk men eftersom hon är så avhållsam med kontakten verkar de också avvakta. Svårt att ha en nära relation med någon som trycker under en soffa den största delen av tiden. Jag har inte heller fått komma henne nära.

Men det sker framsteg hela tiden, om än långsamt.

Fösta stora framsteget hände för ca tre veckor sedan då jag såg henne på köksbordet genom fönstret. Det visar att hon är framme när jag är hemifrån. När jag stack nyckeln i låset var hon borta men jag såg att hon kan ta för sig.

Nu så är hon framme även när jag är hemma men bara på kvällarna, hon fryser till när hon ser mig. Om jag bara går förbi utan att konfrontera henne så går det bra. Om jag gör mig till och försöker att prata med henne, även på det mest undergivna sätt genom att lägga mig ner och inte titta på henne, så väljer hon att springa undan.

Jag är glad iaf att hon äter, går på lådan och närmar sig på sina egna villkor.

Hon är så fin med sin plym till svans. Jag önskar att få klappa henne. Önskar att vi kan få en relation mer än att jag bara är den som lägger fram maten.

Jag undrar så vad hon varit med om. Jag mailade kontaktpersonen från jourhemmet igen för att dels meddela hur det går och också för att få lite information om Dilbas bakgrund. Det visade sig att det inte finns mer info än vad jag fick från början.

Imorgon ska hon kastreras, få sin andra vaccinering och chippas. Hoppas att jag ska kunna fånga henne i transportburen i tid och förmodligen får jag börja på steg ett med att bygga förtroendet igen...