In memorian

In memorian 1931-2015

Tomas Tranströmer är död.
Igår gick poeten och Nobels litteraturpristagare 2011 ur tiden.
Tranströmer betydde mycket för mig. Jag fick upp ögonen för hans poesi när jag läste litteraturvetenskap på högskolan. Dikterna skapade något i mig. Gjorde avtryck för livet.

Tranströmer bodde då granne med mig på Viksäng i Västerås. En dag gick jag till hans hus och lade ner en av hans diktsamlingar i hans brevlåda med önskan om autograf och ett frankerat returkuvert. Mer än så vågade jag inte. Ringa på och be om autograf var uteslutet för mig, blyg som jag är.

Några dagar senare hade jag i min brevlåda en signering och även ett vykort som hans fru skrivit:

Så väldigt stolt blev jag över att min idol så tillmötesgående gjort mig till viljes och mer än så genom sin hustru.

Som Västeråsare har Tranströmer betytt mycket för staden och det är därför hans haikudikter fått eget rum i Västerås gatubild genom prägling i betong i gatan:

April och tystnad

Våren ligger öde.
Det sammetsmörka diket
krälar vid min sida
utan spegelbilder.

Det enda som lyser
är gula blommor.
Jag bärs i min skugga
som en fiol
i sin svarta låda.

Det enda jag vill säga
glimmar utom räckhåll
som silvret
hos pantlånaren.

-----------------------------------------------------------------

Midvinter

Ett blått sken
strömmar ut från mina kläder.
Midvinter.
Klirrande tamburiner av is.
Jag sluter ögonen.
Det finns en ljudlös värld
det finns en spricka
där döda
smugglas över gränsen.

-------------------------------------------------------------------

Svarta vykort

I

Almanackan fullskriven, framtid okänd.
Kabeln nynnar folkvisan utan hemland.
Snöfall i det blystilla havet. Skuggor
          brottas på kajen.

II

Mitt i livet händer att döden kommer
och tar mått på människan. det besöket
glöms och livet fortsätter. Men kostymen
           sys i det tysta.


----------------------------------------------------------------------

Romanska bågar

Inne i den väldiga romanska kyrkan trängdes turisterna
i halvmörkret.
Valv gapade bakom valv och ingen överblick.
Några ljuslågor fladdrade.
En ängel utan ansikte omfamnade mig
och viskade genom hela kroppen:
"Skäms inte för att du är människa, var stolt!
Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.
Du blir aldrig färdig, och det är som det skall."
Jag var blind av tårar
och föstes ut på den solsjudande piazzan
tillsammans med Mr och Mrs Jones. Herr Tanaka och
Signora Sabatini
och inne i dem alla öppnade sig valv bakom valv oändligt.


-----------------------------------------------------------------------------