Igår mailade jag Sophiahemmet för att höra om de mottagit remiss och betalningsförbindelse. Det hade inte fått något än. Förstår ni min besvikelse? På två veckor har det inte hänt någonting!
Med tanke på hur länge jag redan väntat så kan man tycka att det inte är länge men nu när målet precis känns inom räckhåll så har jag blivit väldigt otålig. Tycker att jag redan väntat så länge att nu vill jag att det ska gå fort. Och så brottas jag med tankarna att jag fortfarande inte godkänts av den sista instansen dvs jag kan fortfarande få ett nej. Men den risken borde vara så liten att jag inte ens bör tänka på den. Men den finns och får jag ett nej efter mer än två års väntan så vet jag inte vad jag gör...
Men nu vill jag till att börja med att alla mina handlingar hamnar där de ska. Ringde till kir mott och frågade hur det kommer sig att mottagaren inte fått papprena trots att det gått mer än två veckor sen bekräftelsen på att de skickas. "Det kan ta så lång tid" fick jag till svar. Hon trodde absolut inte att handlingarna varken kommit bort i posten eller hamnat i fel hög :-)
Hon menade på att de inte alltid skickas på just det datumet som det står i bekräftelsen utan det kan ta lite tid, de ska ju göras i ordning, skrivas ut, undertecknas av läkare, stoppas i kuvert, hamna hos postverket mm. Kanske inte exakt hennes ord men jag skulle inte oroa mig. Jag frågade hur länge till det är rimligt att jag bara väntar och hon sade att har jag inte hört något på två veckor till så skulle jag höra av mig igen. Helt orimligt om det ska ta fyra veckor för några papper att byta adress inom Sverige...
Men jag kan inget annat göra än att vänta så det är bara att gilla läget.
Annars så är jag mellan två arbetspass idag och ska snart äta lasagne, slappa lite och sen åka till jobbet.
Med tanke på hur länge jag redan väntat så kan man tycka att det inte är länge men nu när målet precis känns inom räckhåll så har jag blivit väldigt otålig. Tycker att jag redan väntat så länge att nu vill jag att det ska gå fort. Och så brottas jag med tankarna att jag fortfarande inte godkänts av den sista instansen dvs jag kan fortfarande få ett nej. Men den risken borde vara så liten att jag inte ens bör tänka på den. Men den finns och får jag ett nej efter mer än två års väntan så vet jag inte vad jag gör...
Men nu vill jag till att börja med att alla mina handlingar hamnar där de ska. Ringde till kir mott och frågade hur det kommer sig att mottagaren inte fått papprena trots att det gått mer än två veckor sen bekräftelsen på att de skickas. "Det kan ta så lång tid" fick jag till svar. Hon trodde absolut inte att handlingarna varken kommit bort i posten eller hamnat i fel hög :-)
Hon menade på att de inte alltid skickas på just det datumet som det står i bekräftelsen utan det kan ta lite tid, de ska ju göras i ordning, skrivas ut, undertecknas av läkare, stoppas i kuvert, hamna hos postverket mm. Kanske inte exakt hennes ord men jag skulle inte oroa mig. Jag frågade hur länge till det är rimligt att jag bara väntar och hon sade att har jag inte hört något på två veckor till så skulle jag höra av mig igen. Helt orimligt om det ska ta fyra veckor för några papper att byta adress inom Sverige...
Men jag kan inget annat göra än att vänta så det är bara att gilla läget.
Annars så är jag mellan två arbetspass idag och ska snart äta lasagne, slappa lite och sen åka till jobbet.
Kommentarer
Skicka en kommentar