Har inte orkat uppdatera på länge.
Men jag måste lägga in detta i flödet. För att det berör mig så mycket.
Jag är inte så lätt berörd. Läser för mycket true crime och är luttrad. Men dokumentären om Josefin Nilsson träffade mig rakt i hjärtat.
Hon skulle också ha fyllt 50 i år. Hon var så talangfull och hade en så lovande karriär som slogs i spillror för att hon hamnade i klorna på fel man. Och han fick ett kort straff, inte värt namnet, och fortsätter sin Dramatenkarriär som inget har hänt. När verkligheten kommer ikapp och ”folket” får veta vad han gjort så finns ingen ångerfullhet, utan bara kallt konstaterande att han sonat sitt brott och ”människan är ju död”. Han reagerar så otroligt kallt. Helt i linje med de brev han skrivit till Josefin som man får se i dokumentären. Det har gått 20 år sedan brottet. Det hade kanske kunnat vara sonat om han hade lärt sig något. Men han kan inte ens visa henne respekt, eller vara ödmjuk över att hans skit hunnit ikapp honom och han skulle själv tjäna på lite ödmjukhet. Det säger en hel del om vad han är för man.
Jag blir så otroligt arg, att det är så här. Inte bara i just det ovannämnda destruktiva förhållandet, utan i många andra liknande. Mannen förlåts, det ses mellan fingrarna, det finns en nystart. Trots att han förstört en annan människas liv.
Samhället, dvs vi, måste börja ställa krav på män. Alla män bör till att börja med lära sina söner vad respekt för andra betyder. Och, oavsett om de har barn eller inte, säga ifrån när andra män förminskar kvinnors rättigheter. På arbetsplatser eller i andra sammanhang. Och själva föregå med gott exempel. Börja där, så har vi kommit en bit på väg.
Programmet går att se i 6 månader på SVT play.
https://www.svtplay.se/video/21549186/josefin-nilsson--alska-mig-for-den-jag-ar/josefin-nilsson-alska-mig-for-den-jag-ar?cmpid=del:an:03-27-2019:josefin-nilsson--alska-mig-for-den-jag-ar:pla:lp-app
Men jag måste lägga in detta i flödet. För att det berör mig så mycket.
Jag är inte så lätt berörd. Läser för mycket true crime och är luttrad. Men dokumentären om Josefin Nilsson träffade mig rakt i hjärtat.
Hon skulle också ha fyllt 50 i år. Hon var så talangfull och hade en så lovande karriär som slogs i spillror för att hon hamnade i klorna på fel man. Och han fick ett kort straff, inte värt namnet, och fortsätter sin Dramatenkarriär som inget har hänt. När verkligheten kommer ikapp och ”folket” får veta vad han gjort så finns ingen ångerfullhet, utan bara kallt konstaterande att han sonat sitt brott och ”människan är ju död”. Han reagerar så otroligt kallt. Helt i linje med de brev han skrivit till Josefin som man får se i dokumentären. Det har gått 20 år sedan brottet. Det hade kanske kunnat vara sonat om han hade lärt sig något. Men han kan inte ens visa henne respekt, eller vara ödmjuk över att hans skit hunnit ikapp honom och han skulle själv tjäna på lite ödmjukhet. Det säger en hel del om vad han är för man.
Jag blir så otroligt arg, att det är så här. Inte bara i just det ovannämnda destruktiva förhållandet, utan i många andra liknande. Mannen förlåts, det ses mellan fingrarna, det finns en nystart. Trots att han förstört en annan människas liv.
Samhället, dvs vi, måste börja ställa krav på män. Alla män bör till att börja med lära sina söner vad respekt för andra betyder. Och, oavsett om de har barn eller inte, säga ifrån när andra män förminskar kvinnors rättigheter. På arbetsplatser eller i andra sammanhang. Och själva föregå med gott exempel. Börja där, så har vi kommit en bit på väg.
Programmet går att se i 6 månader på SVT play.
https://www.svtplay.se/video/21549186/josefin-nilsson--alska-mig-for-den-jag-ar/josefin-nilsson-alska-mig-for-den-jag-ar?cmpid=del:an:03-27-2019:josefin-nilsson--alska-mig-for-den-jag-ar:pla:lp-app
Kommentarer
Skicka en kommentar