Dilba hos veterinären igen

Idag var det dags för ultraljud av hjärtat. Det kommer sig av att veterinären som skulle kastrera Dilba i december hörde blåsljud på hjärtat och det kan tyda på hjärtfel vilket kan göra att sövning kan vara mer riskabelt än annars för friska individer. De vågade helt enkelt inte söva henne då när de upptäckte detta.

Idag hade jag semester för att kunna ta Dilba till undersökningen som skulle avgöra hur allvarligt hennes blåsljud är. Om det beror på någon hjärtsjukdom som påverkar hennes liv eller om det är något mindre allvarligt.

Dilba är en osäker katt som visserligen gjort stora framsteg med att bli tillgiven och nu har vi det jättebra hemma. Hon kommer fram till mig och spinner och gosar men tycker inte om när jag tar första steget utan springer iväg när jag vill närma mig henne. Ändå sker det framsteg, hon kan nu sitta kvar när jag kommer in i samma rum bara jag går förbi henne.

Allt sker på hennes villkor och jag tränger mig inte på henne. Men när vi måste till veterinären så måste jag ju fånga henne och få in henne i transportburen så då blir hon naturligtvis stressad.
Det brukar ändå gå bra med lite planering.

Väl hos veterinären så är hon lätt att hantera. Hon blir passiv helt enkelt och låter oss att göra det vi behöver.

Undersökningen idag medförde att hon fick ligga stilla på höger sida, en djurskötare höll i bakdelen och jag höll i framdelen med höger men utsträckt.
Undersökningen tog 15-20 minuter och hon låg helt stilla! Så duktig katt och hon fick så mycket beröm av personalen. "Vilken katt du har!" sa veterinären till mig. Det kändes bra även om inget av Dilbas egenskaper är min förtjänst, jag har ju bara känt henne i tre månader.

Resultat av dagens besök:
Hon har ett litet hål mellan höger kammare och aorta. Det är litet men låter som ett blåsljud när man lyssnar på hjärtat. Som tur är påverkar det inte henne i nuläget och kommer förmodligen inte att göra det längre fram heller. Hennes hjärta är för övrigt friskt och fungerar som det ska. Det finns en liten risk att det kan bli problem när hon blir gammal men det är inte alls säkert.
Inga problem att söva henne alltså. Riskerna är lika stora som för andra djur som blir sövda.

Däremot så upptäcktes ett annat problem. Det finns tecken som tyder på att hon har tandsjukdomen FORL. Det är inte säkert och man kan inte ställa diagnos utan att röntga tänderna. Så det ska vi göra. Om hon är drabbad måste de angripna tänderna dras ut. Det gör väldigt ont för katten när tanden angripits så det går inte att strunta i det.

Jag kan också nämna att Dilbas försäkring täcker varken dagens ultraljudsundersökning på 4500:- eller  framtidens tandundersökning och behandling. Veterinären trodde att det kan kosta mellan 5000-15000:- Agria djurförsäkring täcker inte dolda fel, dvs fel som fanns när katten införskaffades eller tandproblem.

Det jag tycker är lite intressant är att när jag var i kontakt med Kattjourens representant och berättade om det stundande hjärt-ultraljudet och hon sa att Kattjouren brukar bidra med pengar genom insamling. Jag skulle skicka foton på Dilba så skulle de lägga in ett inlägg med insamlig på sina sociala medier. Jag var tveksam först men tänkte att varför inte, jag är inte rik. Skickade fotona de bad om och har inte hört något mer från dem. Detta är för några veckor sedan. Så jag står på egna ben, men jag har inga problem med det. När man skaffar ett djur så kan det kosta pengar. Det vet jag. Hade jag köpt från uppfödare så hade hjärtfelet varit känt redan och täckts av uppfödarens dolda fel-försäkring. Men när man tar sig an en katt utan den tryggheten faller hela ansvaret på den nya ägaren.

Visst är det trist att Dilba har dessa besvär som kostar en massa pengar men jag ångrar mig inte en sekund. Hon är en underbar individ och jag älskar henne redan. Även om jag hade adopterat en otrevlig katt hade jag gjort min plikt och tagit hand om den och betalat det som behövs. Men visst känns det bättre när hon är så underbar också <3

Besöket tog nog drygt två timmar. När jag väntade i receptionen efteråt somnade Dilba i buren. Hon låg där och blundade medan tiden gick. För mig betydde det att det dels varit jobbigt och uttröttande för henne men också att hon kunde slappna av.










Hon har ett jack i vänster öra:





Journal från idag:




Kommentarer