13/8 började jag jobba på Laboratoriemedicin på Västerås sjukhus. Det är en enhet där klinisk kemi, klinisk mikrobiologi, klinisk patologi och transfusionsmedicin ingår.
Jag jobbar på blodcentralen som ingår i transfusionsmedicin. Jag kommer mest att arbeta med blod- och plasmatappning på sjukhuset men också blodtappning i blodbussen som besöker hela länet.
I jobbet ingår också att ta emot och besvara samtal och mail från allmänheten, ofta handlar de om vilka regler som gäller för blodgivning mm.
Senare när jag är upplärd på blodgivningen kommer jag även att få jobba med beredningen av blodkomponenter dvs labbet som tar hand om blodpåsarna efter tappningen. Blodet centrifugeras för att skilja blodkroppar från plasma.
Det är bara de röda blodkropparna, erytrocyterna, som man ger till en patient vid en vanlig blodtransfusion efter att man tex förlorat mycket blod vid en operation eller olycka. Eller när man har allvarlig blodbrist, anemi, av andra orsaker.
Blodplättar, trombocyter, ger man tex till pat som har leukemi, ofta får de då även röda blodkroppar.
Plasma är den vätska som blir kvar när blodkropparna avlägsnats. Transfusion med plasma ger man ofta till pat med stora brännskador. Pat som förlorat mycket blod får plasma ofta tillsammans med röda blodkroppar.
Plasma används också vid läkemedelstillverkning och blodcentralerna säljer plasma till läkemedelsföretag.
I det här jobbet är bemötandet oerhört viktigt. Givarna är där frivilligt för att de vill hjälpa till, och vi behöver dem. Det är alltså a och o att vi ger dem en positiv upplevelse så att de vill fortsätta komma regelbundet.
Sedan är det ju väldigt viktigt med noggrannhet så verksamheten är väldigt styrd med avancerade datasystem som inte tillåter fel. Det vore livshotande att förväxla blodpåse och etikett eller att slarva med hygien och råka göra blodet i påsen osterilt. Men det är även viktigt att man kan bedöma om en givare är lämplig utifrån vissa kriterier som bygger på en intervju där man måste kunna ställa rätt frågor och tolka svaren.
Jag har nu varit där i två dagar. Först och främst känner jag mig väldigt varmt emottagen både av chef som tog hand om mig nästan hela dagen igår och visade runt på alla avdelningarna, och de andra medarbetare jag hittills kommit i kontakt med. Det finns en positiv anda som underlättar mycket för mig som en introvert människa att våga prata och försöka vara social. Jag får frågor om mig och vad jag gjort tidigare och det känns som att de vill släppa in mig i gänget.
Idag har jag varit med på tappningen och tittat på mest men även börjat att avsluta tappningar. Fick se hur det kan vara vid drop-in med varierande flöde av givare dvs att ibland kommer många in samtidigt för att sedan bli helt tomt ett tag. Tisdag brukar vara den mest besökta drop-in tiden.
Fotat lite idag:
Tappningsrummet:
Jag jobbar på blodcentralen som ingår i transfusionsmedicin. Jag kommer mest att arbeta med blod- och plasmatappning på sjukhuset men också blodtappning i blodbussen som besöker hela länet.
I jobbet ingår också att ta emot och besvara samtal och mail från allmänheten, ofta handlar de om vilka regler som gäller för blodgivning mm.
Senare när jag är upplärd på blodgivningen kommer jag även att få jobba med beredningen av blodkomponenter dvs labbet som tar hand om blodpåsarna efter tappningen. Blodet centrifugeras för att skilja blodkroppar från plasma.
Det är bara de röda blodkropparna, erytrocyterna, som man ger till en patient vid en vanlig blodtransfusion efter att man tex förlorat mycket blod vid en operation eller olycka. Eller när man har allvarlig blodbrist, anemi, av andra orsaker.
Blodplättar, trombocyter, ger man tex till pat som har leukemi, ofta får de då även röda blodkroppar.
Plasma är den vätska som blir kvar när blodkropparna avlägsnats. Transfusion med plasma ger man ofta till pat med stora brännskador. Pat som förlorat mycket blod får plasma ofta tillsammans med röda blodkroppar.
Plasma används också vid läkemedelstillverkning och blodcentralerna säljer plasma till läkemedelsföretag.
I det här jobbet är bemötandet oerhört viktigt. Givarna är där frivilligt för att de vill hjälpa till, och vi behöver dem. Det är alltså a och o att vi ger dem en positiv upplevelse så att de vill fortsätta komma regelbundet.
Sedan är det ju väldigt viktigt med noggrannhet så verksamheten är väldigt styrd med avancerade datasystem som inte tillåter fel. Det vore livshotande att förväxla blodpåse och etikett eller att slarva med hygien och råka göra blodet i påsen osterilt. Men det är även viktigt att man kan bedöma om en givare är lämplig utifrån vissa kriterier som bygger på en intervju där man måste kunna ställa rätt frågor och tolka svaren.
Jag har nu varit där i två dagar. Först och främst känner jag mig väldigt varmt emottagen både av chef som tog hand om mig nästan hela dagen igår och visade runt på alla avdelningarna, och de andra medarbetare jag hittills kommit i kontakt med. Det finns en positiv anda som underlättar mycket för mig som en introvert människa att våga prata och försöka vara social. Jag får frågor om mig och vad jag gjort tidigare och det känns som att de vill släppa in mig i gänget.
Idag har jag varit med på tappningen och tittat på mest men även börjat att avsluta tappningar. Fick se hur det kan vara vid drop-in med varierande flöde av givare dvs att ibland kommer många in samtidigt för att sedan bli helt tomt ett tag. Tisdag brukar vara den mest besökta drop-in tiden.
Fotat lite idag:
När man kommer på morgonen så kan man ju dubbelkolla att man förstått vad man ska göra på det stora elektroniska schemat på väggen i korridoren:
Tappningsrummet:
Apparaterna som används vid plasmatappning:
Alldeles färska nytappade, fortfarande varma blodpåsar:
Blodpåsar i kylskåp, i väntan på användning. En blodpåse håller i 6 veckor:
Givarnas väntrum:
Fika till blodgivarna, smörgåsar, frukt, juice:
Och förstås kaffe, te, choklad:
Blodgivarna får ju välja en gåva efter tappningen, det kan vara glas, mjukisdjur, biobiljetter, trisslotter, kylväska eller den här häftiga t-shirten:
En hel del korridorer att gå vilse i och spännande lab och apparater:
Och så dessa förvaringsskåp och omklädningsrum i den välkända sjukhusmiljön. Nostalgiskt att vara tillbaka:
Kommentarer
Skicka en kommentar